Hyresgäster, beväpna er! - del 3

Otto Grimlund avgick omedelbart från alla sina uppdrag. De historiska dokumenten antyder misskötsel med rörelsens pengar.
1936 hände något. Otto Grimlund avgick med omedelbar verkan från alla sina uppdrag inom HSB och hyresgäströrelsen. ”En svårartad ohälsa”, ska ha drabbat honom enligt de officiella kommunikéerna. Det talades också om ett klimatbyte som han skulle tvingats till på grund av sin sjukdom.
”Det handlade nog om hjärtat”, trodde sonen Otto i en intervju 2001. Han var 14 år när fadern lämnade sina uppdrag.
Men det kan också funnits andra anledningar till den plötsliga sortin. Den tidigare kamraten Martin Andersson antyder detta 1936 i ett brev, troligen ställt till Sven Wallander: ”…då det gällde Otto Grimlund, som misskött sig, fanns det stora hänsyn…”.
Wallander själv skrev i sina memoarer 30 år senare att Otto Grimlund haft ”en personlig svaghet, nämligen att sköta sin ekonomi väl bohemiskt, vilket i vissa fall utgjorde en fara för HSB.”
Vad Wallander syftade på är fortfarande höljt i dunkel. Familjen Grimlund lämnade hursomhelst Stockholm och bosatte sig på en gård utanför Ystad. Otto Grimlund bytte nu sida, köpte några hus och försökte försörja sig som fastighetsägare. Men han verkade inte trivas nämnvärt. 1940 skrev han till den gamle kamraten Zeth Höglund, då han hört ryktas om att denne skulle starta en kvällstidning: ”Tror du att det skulle finnas användning för mig på någon post? Tiderna är bistra, inkomster på fastigheter går mest till amorteringar och ökade kostnader och det blir trist i längden att gå här utan fast jobb.”

Bortglömd
Det verkade alltså inte vara hälsan som hindrade Otto Grimlund från att återvända till hyresgäströrelsen eller HSB. Men när Hyresgästföreningen nedtecknade sin 25-åriga historia 1942 omnämns inte Otto Grimlund, trots att han varit organisationens förbundsordförande under 12 år.
Det blev inte heller någon kvällstidningsarbete för Grimlund. Istället flyttade han med familjen till Klintehamn på Gotland 1941 där han hade köpt ett stort lantbruk. Men Otto Grimlund själv var inte någon lantbrukare, det överlät han åt andra att ta hand om. Otto j:r gick lantbruksskolan, hans storebror Sven blev ingenjör.
Otto Grimlund själv levde på inkomsterna från gården. När han fyllde 50 år 1943 angav han utländska bilresor och boksamlande som sina hobbies. Och han började se tillbaka på sitt liv: ”Vi har vuxit från 1893 års koltbarn till 1943 års medelålders herrar, vi har upplevt ett sekels utveckling under en period rik på uppfinningar, upptäckter, revolutionerande nyheter, social omdaningar än någon förut. Vi tillhör ett släkte som så att säga hade att rycka ut i den nya tiden, ta den i besittning som ett arvegods, med alla dess stora förmåner och med alla dess fruktansvärda nackdelar på köpet.”
Men när hans kamrater från ungdomstiden alla började skriva sina memoarer under femtiotalet förblev Otto Grimlunds penna overksam. Han, som lotsat Lenin och skapat HSB, berättade aldrig sin historia.
”Han gjorde flera försök”, berättade Otto j:r. ”Han köpte en bandspelare och skulle börja läsa in, men han kom aldrig längre än till 'Detta är Otto Grimlund', vilket han läste in fem gånger… Hans stora problem var att han hade ett taskigt minne, precis som jag.”

Åter i Sovjet
1959 avled Olga Grimlund. Otto Grimlund flyttade tillbaka Stockholm och gifte om sig. Han gjorde nya försök att berätta sin historia, höll föredrag, medverkade i radio och 1964 besökte han Sovjet för att medverka i en svensk TV-dokumentär och berätta om sin revolutionära ungdom. ”Sovjet är allt fortfarande på väg mot ett i princip klasslöst samhälle”, förklarade han. ”De stora försvarskrigen, först mot interventionisterna av alla slag och sedan mot Hitler har skapat en berättigad misstänksamhet mot den kapitalistiska världen.”
Otto Grimlund bjöds också in som hedersgäst till 50-års jubileumet av den ryska revolutionen 1967. Sonen Otto följde med.
”Jag stod nere på en sidogata under paraden och hade blicken upp där höjdarna stod. Det var högtidligt och ingen lämnade balustraden. Men så var plötsligt farsgubben borta, och ingen såg vart han tagit vägen. Han berättade senare att han hade varit tvungen att gå på toaletten.”
1969 avled Otto Grimlund 75 år gammal.